Det var ett tag sedan sist. Men i år hamnade vi där igen. Bland de tusentals och åter tusentals tända ljusen på Skogskyrkogården. Och vi var inte ensamma. Halva Stockholm var där, kändes det som. En del för att uppmärksamma de döda och andra för att titta på det vackra ljusspelet.
Vi kryssade längs gravplatserna – jag, Denise, Daniel och Alvar. Oliver låg i vagnen och iakttog det hela ur sitt perspektiv. Då och då stannade vi upp vid en grav som fångade vår uppmärksamhet. Årtalen som stod inristade vittnade om att många har dött alldeles för unga. Och vissa av dem redan i barnaåren. Man hörde snyftande föräldrar som höll om varandra vid en gravsten. Tysta släktingar och små skrattande bar som lekte runt och inte uppfattade det hela mer som en rolig lekplats.
Så här års är Skogskyrkogården en av Stockholms vackraste platser. På en kulle där minnesljus stod tända i tusental var det fri sikt in mot City. Åt andra hållet lös gravljusen som tusentals eldflugor och vid kapellet brann facklor. Och överallt var det folk. I tusental. Som en festival. Har aldrig sett så mycket människor där någonsin.
Efter att ha strosat runt i en timme fortsatte vi till fots in mot Södermalm. Det är ju lite annorlunda nu för tiden när man ska välja krog och har barnvagnar att ta hänsyn till. Så det landade på ett, på vad vi gissade på, säkert kort: Ett hotell, vilket i det här fallet blev Clarion. Och där var det mycket riktigt inga problem att ta med sig barnvagnarna in i baren. Tack för det, Clarion. Efter att ha värmt upp oss och druckit en öl eller två tog vi oss vidare för lite mat. Det blev en högrevsburgare på Götgatan. Även det på ett mycket trevligt och barnvagnsvänligt ställe. Något har hänt i Stockholm verkar det som. Fantastiskt.
Lämnar sedan med en sovande treåring i vagnen och drar hem.
Happy Halloween.